Häromdagen läste jag en artikel i en tidning om semesterstress. Det var faktiskt första gången jag hörde det ordet och jag log lite när jag läste det. Hur kan man bli stressad inför semestern?
Nu har det gått några dagar och det är måndag. Det börjar dra ihop sig till studentfirande, och som jag tror jag nämnt tidigare så har min äldste son studerat på annan ort. När jag börjar räkna på det så ska jag alltså vara ledig på torsdag och fredag, och halva måndagen, och sedan är det midsommar och vi ska åka iväg och… Herregud! Semesterstress! Helt plötsligt är det bara åtta arbetsdagar kvar innan jag ska vara ledig! Hur ska jag hinna med allt?
Innehåll
Somrarna som aldrig tog slut
Om man spolar tillbaka bandet och tänker på hur det var i lågstadiet, så fanns det inget som hette semesterstress överhuvudtaget. Man hade tio veckors sommarlov framför sig och det kändes som en evighet. Oändligt med tid. På den tiden var sommaren nästan som ett helt år i sig själv. Man gick hem från skolan den där sista dagen i juni, ofta med doften av syrén och nyslagen gräsmatta i näsan, och sedan var det som att man aldrig mer behövde tänka på skolan igen innan det blev höst. Dagarna flöt in i varandra, man cyklade till kompisarna, åt glass och lät tiden bara gå.
När man blev lite äldre förändrades detta. Någonstans runt 15-16 års ålder började man inse att det var ganska trevligt att ha lite pengar att röra sig med, och då slöts snaran runt halsen en aning. Plötsligt var man tvungen att jobba på sommarlovet. Det var förvisso kul att tjäna egna pengar, köpa den där mopeden eller skinnjackan man sparat till, och det var spännande att göra någonting annat än att sitta i skolbänken. Men den där totala, kravlösa ledigheten uteblev och byttes ut mot tidiga morgnar och stämplade timkort.
Sedan tog man steget in i vuxenlivet och började jobba på riktigt. Man fick fem veckors betald semester och helt plötsligt hade man åter de där bekymmersfria dagarna från barndomen, men tyvärr bara hälften så många. Detta blev lite av en stress i sig. Man kunde boka resor, åka till kusten, hyra en stuga eller bara greja hemma i trädgården, men allt skulle hinnas med på en begränsad tid. Och med vuxenlivet kom också ansvaret. Arbetsuppgifter skulle lämnas över, projekt skulle pausas och kollegor skulle informeras om vad som händer medan man är borta.
Nu när jag driver min egen firma så har allting dragits till sin spets. Allt som rör verksamheten måste förberedas in i minsta detalj inför sommaren för att maskineriet inte ska stanna av helt medan jag ligger på stranden och sörplar på min piña colada. Det blir en ganska rejäl arbetstopp precis veckorna innan man ska stänga ner. Och det är just där, mitt i alla kvitton, obesvarade mejl och kundförfrågningar, som min egen semesterstress smög sig på.
Att strukturera sin semesterstress
När det kör ihop sig på riktigt och tiden börjar rinna ut ur sitt timglas (oj, det lät dramatiskt, men jag menar alltså arbetsårets timglas) så måste man göra något åt saken. Det funkar sällan att bara bita ihop och försöka jobba snabbare, för hjärnan är usel på att hålla många ofärdiga uppgifter i arbetsminnet samtidigt. Det skapar ett inre brus som gör att du inte kan göra någonting bra och till slut blir ingenting gjort. För att motverka din semesterstress måste du flytta ut informationen från huvudet och ner på ett papper. Det handlar om att göra listor, men man måste vara beredd att stryka saker också.
I en forskningssammanställning från 2009 [1]som granskat sju utvalda studier fann forskarna att en ledighet från jobbet har en tydlig, positiv effekt på vår hälsa och vårt välbefinnande. Semestern fungerar som en oumbärlig period av så kallad makroåterhämtning, där vi får en längre chans att släppa kraven, koppla bort arbetets stress och undvika att normal trötthet utvecklas till kroniska besvär. Man konstaterade att det är vanligt med akut stress innan semestern och att det är viktigt att kunna släppa kraven.
Tyvärr visar studien också att de positiva hälsoeffekterna snabbt bleknar bort efter att vi har återgått till arbetet, och den upplevda nyttan avtar ofta redan inom de första två till fyra veckorna. Men det skriver vi mer om en annan gång.
Ett konkret tips som hjälpt mig mycket är MoSCoW-modellen. Det är en metod som från början användes inom systemutveckling för att sortera krav när tiden var knapp. Om du har drabbats av semesterstress inför din ledighet, skriv ner precis allt du tror att du behöver göra. Sätt dig sedan och märk varje uppgift. “Must” är det som absolut måste göras. “Should” är uppgifter som är viktiga men som inte är akut kritiska, de kanske till och med kan delegeras. “Could” är de där sakerna som vore trevliga att hinna med om du får tid över, men som ärligt talat kan vänta till augusti.
“Won’t” är det viktigaste av allt. Detta är saker du aktivt bestämmer dig för att stryka helt från din lista. Släpp dem. De kommer inte att hända innan semestern. Måste, Ska, Kan och Vill, är rubrikerna jag brukar använda, så det blir väl Måskav-modellen om man översätter det. Jag lever gärna i villfarelsen att jag faktiskt kommer att hinna med även det som finns under den sista rubriken, men i ärlighetens namn så blir det sällan så.
Biologiprovet
Att ha en lista är en sak, men i vilken ordning ska man beta av den? Det här var en fråga som kom upp här hemma bara härom dagen. Jag försökte hjälpa min yngste son att plugga inför ett stort prov i biologi. Vi satte oss ner i god tid och gjorde en plan. Inför provet skulle man läsa 80 sidor. Han hade sex dagar på sig. Då kändes det som en god idé att läsa 20 sidor om dagen de första fyra dagarna och stryka under det som var viktigt. Den femte dagen summerar vi alltihop i ett dokument, och den sjätte dagen läser vi igenom det dokumentet och gör övningsfrågor. Det var en logisk och välstrukturerad plan.
När den fjärde dagen kom och det var dags att stämma av, visade det sig att han hade läst ungefär hälften av det han skulle. Dagarna hade fyllts med annat. Något kompisgäng skulle träffas, det skulle tränas, och plötsligt fanns inte tiden där.
Det vi lärde oss av det, och som är direkt applicerbart på din egen semesterstress, är att man inte bara kan sortera uppgifter efter hur viktiga de är. Man måste också räkna in hur mycket man drar sig för att göra dem. Det är lätt att falla in i prokrastinering när man har tråkiga uppgifter framför sig; man skjuter upp dem, och lite till, ända tills tiden har runnit ut.
Man svarar på enkla mejl istället för att ta det där svåra telefonsamtalet, eller städar skrivbordet istället för att skriva klart månadsrapporten. För att hantera detta har jag kommit på en egen variant av att göra-listan. När du gjort din Måskav-lista och vet vad som absolut måste göras, ringa in den uppgift som tar emot allra mest. Börja med den. Kasta dig över den direkt på morgonen innan hjärnan hinner hitta på ursäkter. När den tråkigaste uppgiften är ur vägen kommer resten av dagen att gå av bara farten.
Men jag vill höja ett varningens finger för min strategi, och det är att du aldrig får göra det som är roligt! Allting bygger på att du har en realistisk lista där du faktiskt har en chans att komma till slutet!
Tillräckligt bra och Pareto-principen
Ett annat misstag många gör inför ledigheten är att försöka lämna över ett arbete som är helt fläckfritt. Allting ska poleras tills det är perfekt för att ingen ska kunna klaga medan man dricker kaffe på altanen i juli. Men allting behöver faktiskt inte vara hundra procent färdigt. Ofta räcker det med tillräckligt bra.
Jag har tidigare skrivit en artikel om hur man kan träna effektivt med Pareto-principen. Samma princip som gäller på gymmet gäller vid skrivbordet. Åttio procent av värdet i ditt arbete kommer från tjugo procent av din ansträngning. De sista tjugo procenten som krävs för att göra något hundra procent perfekt tar ofta extremt mycket tid och skapar enorm semesterstress. Om en kollega ska ta över dina ärenden, skriv ner det viktigaste i punktform istället för att författa en uppsats. Nöj dig med att ha löst kärnproblemet.
Gör heller inte misstaget att planera in att listan ska vara färdig på fredag eftermiddag. Sätt istället ett mål om att vara klar på torsdag kväll. Det ger dig fredagen till att städa undan kaffekoppar, prata med kollegorna, ställa in autosvaret på mejlen och mentalt varva ner. Om du sitter och knappar på tangentbordet fram till klockan 16:59 på fredagen tar du med dig stressen rakt in i första semesterveckan.
Och ärligt talat, det är ingen som blir helt färdig med sin att göra-lista när man har tänkt. Det händer alltid någonting oväntat som gör att man blir sen. Om du tar höjd för det redan när du planerar så kommer dina uppgifter att kunna spilla över till sista dagen utan att det gör någonting.
Släpp taget och njut av ledigheten
När du väl har stängt ner datorn, skickat iväg det sista mejlet och låst dörren till kontoret, är det dags för det som ibland kan vara allra svårast. Att faktiskt släppa taget. Semesterstress handlar ju tyvärr inte bara om tiden innan ledigheten, det handlar också om hur vi överplanerar själva semestern.
Vi ska hinna måla om huset, åka en vecka till släkten, läsa fem böcker, träna varje morgon och ha långa grillkvällar med grannarna. Mitt råd är att låta bli det. Boka inte in för mycket. Semestern är till för att du ska få vila, inte för att du ska byta ett stressigt jobb mot ett stressigt fritidsprojekt. Lämna några dagar helt tomma. Låt morgonkaffet ta en timme. Det är ganska skönt att bara vara ledig och slippa titta på klockan hela tiden. Det är ju trots allt det vi har sparat vår semester till.
Och till dig som snart stämplar ut: Ha en riktigt skön och avkopplande semester!
