Härom året köpte jag en splitter ny bil. Utvecklingen av bilar har verkligen gått framåt sedan man själv var ung, så allting var nytt och fräscht med en massa fräcka funktioner. Jag var jättenöjd med bilen! Tills första gången jag körde när det var mörkt ute. Man såg ju ingenting! Vad var det för fel på lyktorna på bilen? Lyckligtvis hann jag köra en annan bil innan jag gick tillbaka till bilaffären och klagade. Det visade sig att lyktorna var helt perfekta – det var min syn som hade blivit dålig. Varför ser man så dåligt i mörker när man blir äldre?
Innehåll
Tappar och stavar
Låt oss börja med att titta på hur ögat fungerar. Ögat fungerar precis som en filmkamera. Eller så kanske det känns rimligare att en filmkamera fungerar som ögat. Det känns ändå troligt att när Auguste och Louis Lumière uppfann filmkameran år 1895 [1], så hade de sneglat lite på hur ögat är konstruerat innan de skred till verket.
Längst fram i ögat sitter en lins. Kommer du ihåg linserna man tvingades greja med i skolan? Man lyste in med en ficklampa in i linsen och ut på andra sidan kom ljusstrålen i en helt annan riktning. I ögat sitter samma sorts lins. Den är konvex vilket gör att den fokuserar ljusstrålarna som kommer in i en mindre punkt. När allting fungerar som det ska så fokuserar denna punkt på gula fläcken, som sitter på näthinnan i bakkanten på ögat.
När linsen inte fokuserar som den ska så får man förfokusera strålen innan den kommer in i ögat med hjälp av glasögon. I detta fall gör glasögonen tillsammans med ögats lins att man till slut perfekt träffar den gula fläcken.
I gula fläcken sitter det tappar och stavar. Stavarna är ljuskänsliga och motsvarar ljusstyrkan på filmen. Ju mer ljus som kommer in i ögat desto större respons från stavarna. För att det inte ska bli alldeles för mycket information in till stavarna så har man en mörkläggningsgardin längst fram i ögat. Detta är pupillen som släpper in olika mycket ljus beroende på hur ljust det är. När det är mörkt ute är pupillen stor så att det släpps in mycket ljus. När det är ljust så blir den mindre.
Stavarna är ljuskänsliga, men tapparna däremot är färgkänsliga. Om du har grejat med ett ritprogram eller hemsidor på datorn någon gång så vet du att man konstruerar alla färger på datorn med färgkoderna RGB, som står för Rött, Grönt och Blått. Dessa kan typiskt ha ett värde mellan 0 och 255 (0x0 – 0xFF på dataspråk). Har man värdet 255 på Rött och 0 på Grönt och Blått så blir det en röd färg. Har man 0 på Rött och 255 på Grönt och Blått så blir det turkost.
Tapparna är uppbyggda på samma sätt. Det finns tre olika sorters tappar som plockar upp de olika färgerna Rött, Grönt och Blått. Om man har lite färre tappar av en viss sort så kan det innebära att man är färgblind. Dessa tappar och stavar är sedan uppkopplade mot din hjärna genom synnervern. När man föds är synnerven som en ultra-HDMI-kabel, men med åldern blir den allt mer lik en gammal förlegad SCART-kabel med brutna stift.
Varför ser man så dåligt i mörker?
Men det är faktiskt oftast inte dataöverföringen som det är fel på. Det är själva linsen som inte jobbar som den ska när man blir äldre. Ålderssynthet, eller Presbyopi som det också kallas, innebär att linsen stelnar vid ökande ålder. När man var yngre kunde linsen enkelt justera för olika ljusförhållanden och olika avstånd genom att ändra form. Ögats fokuseringsmekanism kallas för ackommodation med ett finare ord.
Inuti linsen sitter det en liten ringmuskel som kallas ciliarkroppen [2]. När man spänner eller slappnar av den muskeln så ändras fokus på linsen. Tyvärr är det inte själva muskeln i sig som blir slapp med åldern, utan det är linsen som blir stel. När ciliarkroppens förmåga att ändra formen på linsen blir sämre så blir också förmågan att fokusera sämre. Man kan inte längre hålla mobiltelefonen 20 centimeter framför näsan och fortfarande se vad det står. Det är vid detta tillfälle som man behöver skaffa lite längre armar.
Det går faktiskt att mäta hur mycket ljus en lins kan böja. Det finns en särskild måttenhet för detta som heter dioptrier. Dioptrier beräknas som 1 delat på brännvidden i meter, så 1 D motsvarar att man kan böja ljus på en meters håll. Som barn kan man ackommodera runt 15 D, vilket motsvarar ett avstånd på ungefär 7 centimeter. Vid 55 års ålder kan man bara ackommodera runt 1 D. Skillnaden mellan dessa två värden är att läsa på mobilskärmen från 7 cm som barn, gentemot 100 cm som lite äldre.
Så, varför ser man så dåligt i mörker när man blir lite äldre? Jo, när det är mörkt så blir pupillen större så att man släpper in mer ljus in mot den gula fläcken. Men det finns ett litet problem med detta. Ju större pupillen blir, desto sämre blir den optiska djupskärpan! När ögat försöker kompensera att den inte ser så bra med att släppa in mera ljus genom pupillen så blir det dubbelfel i ögat. Den sämre djupskärpan tillsammans med den oflexibla linsen gör att dina befintliga synfel blir multiplicerade. Du ser egentligen inte sämre i mörkret, men du uppfattar det bättre. Detta har en speciell term. Mörkerpresbyopi.
Vad kan jag göra åt saken?
Det går tyvärr inte att träna bort vare sig närsyntet, översynthet eller ålderssynthet. Anledningen till det är att det är den fysiska formen av ögat eller sjukdomar i linsen som ligger bakom problemet. Trångsynthet och behovet att vara långsint går däremot att träna bort, men det är föremål för en annan bloggpost. Inte heller C-vitamin löser problemen, trots att det heter så. Slut på pappaskämt.
Man har sett vissa tecken på att A-vitamin (som det finns mycket av i morötter) och antioxidanter från framför allt blåbär skulle kunna ha en positiv påverkan på synen [3]. Det finns däremot ännu inga entydiga studier som ger ett tydligt svar på dessa samband.
Det man kan göra om man har stora problem med presbyopi, ålderssynthet och att man ser dåligt i mörker, är att ersätta linsen med en ny lins genom operation. Det finns någonting som heter Refractive Lens Exchange (RLE) där man helt enkelt byter ut den gamla stela linsen mot en ny, konstgjord lins. Att operera synen bör däremot ses som en sista utväg, eftersom det alltid finns en risk med operationer och synen är en viktig del av livet. Det kanske är bättre att se lite dåligt i mörkret än att inte se alls?
Inköpslista: Morötter, blåbär, längre armar.
Källor
- Världens historia – första filmapparaten
- Internetmedicin – Ålderssynthet
- Sankt Eriks ögonsjukhus – Vanliga frågor
