Förra veckan var vi uppe i Riksgränsen och åkte skidor. Det är en ganska liten skidanläggning, nästan så långt upp i Sverige man kan komma. Totalt finns det sex olika liftar och femton pistade nedfarter, men det vanligaste är att man åker till Riksgränsen för att åka offpist. I år var snöläget kanske inte optimalt för offpisten, men vi gjorde vad vi kunde!
Innehåll
Incheckning
Vi kom till Riksgränsen från Kiruna, varifrån man kan ta sig till Riksgränsen antingen via buss eller tåg. Tåget visade sig vara ungefär hälften så dyrt som fjällbussen, så på vägen upp valde vi tåget. När vi skulle åka hem var tåget tyvärr fullbokat, så då fick vi prova bussen istället. Bussarna var av nyare modell och fräscha, men det är någonting lite fridfullt över att åka tåg.
Resan tar ungefär 2 timmar oavsett resesätt, och det lustiga är att när man väl kommer fram så befinner man sig fortfarande i Kiruna kommun som är den till ytan största i Sverige. Faktum är att med en total yta på 19 447 kvadratkilometer så är Kiruna kommun nästan lika stor som Västra Götalands län, eller Israel. Det är större än 50 av världens länder
Från tågstationen som ligger precis bredvid Nedre Stolliften tar det mindre än fem minuter att gå ner till hotellet där man checkar in både till lägenheter och till hotell. Längre ner i backen ligger vandrarhemmet och dessa tre röda byggnader verkar vara de enda större ställen man kan bo i Riksgränsen på.
Strax nedanför vandrarhemmet ligger en ICA-butik, en typisk ICA nära med helt okej priser och ganska bra sortiment. Eftersom Riksgränsen ligger väldigt nära Norge var det stort fokus på godis och läsk i butiken. Det lär väl förekomma viss gränshandel här uppe, med tanke på vad det kostar att köpa mat i Norge!
Incheckningen gick smidigt. Vi reste två vuxna och två barn och hade bokat en lägenhet. Den visade sig bestå av vad jag skulle vilja kalla för två hotellrum med en dörr emellan. Det ena rummet hade kylskåp, stekhäll och mikrovågsugn med grillfunktion, medan det andra var som ett vanligt hotellrum med dubbelsäng. Båda rummen hade toalett, så när man stängde dörren mellan rummen på kvällen så var det som att man hade egna rum.
Ut i backen
Efter en god natts sömn gick vi ut med våra skidor och promenerade upp förbi järnvägsspåret till Nedre Stolliften. Den tog oss upp till Övre Stolliften, och dessa två är de enda sittliftar som finns i Riksgränsen. Det finns även en ankarlift och tre olika knappliftar, en som är kort i barnbacken och en som är 1 400 meter lång tillbaka upp till Övre Stolsliften. Den tredje knappliften, den som gick från Katterjåkk, var tyvärr stängd när vi var där på grund av att det var för lite snö. Den sträckan fick man istället tolka i ett snöre bakom en skoter, vilket var roligt en eller två gånger.
Snön, ja. Riksgränsen ligger så placerat att det alltid kommer mycket snö. Medan vi var där hade de faktiskt en artikel på vädersidan i Borås Tidning som handlade om Regnskugga. Såhär stod det:
Ur Borås Tidning, söndag 12 april 2026
Ett område sägs ligga i regnskugga om det ligger i lä av en bergskedja. På läsidan sjunker luften med uppvärmning och molnupplösning som följd. Abisko i norra Lappland är exempelvis Sveriges nederbördfattigaste plats med i genomsnitt 300 mm nederbörd per år. Riksgränsen däremot, ca tre mil längre västerut, får tre gånger så mycket nederbörd.
Enligt Wikipedia är faktiskt Riksgränsen landets nederbördsrikaste plats som får stora mängder snö. Det såg vi inte mycket av när vi var där. Riksgränsen tillhandahåller en sida för fjällstatus och snörapport där de varje morgon lägger ut vad som gäller på fjället under dagen. Det är en liten trevlig text, följd av temperaturer, vindförhållanden och snödjup. Idag kan man till exempel läsa: “Ett tunt och instabilt snötäcke gör att offpisten inte är sig lik just nu, det är mer sten framme än på många år och tidigare släta partier kan nu vara branta med terrängfällor i botten.”
På Allt Om Skidresor kan man hitta historiska uppgifter om snömängd i Riksgränsen från 2021 och framåt. De senaste tre månaderna har haft minst snö av alla poster i tabellen. Det märktes när man kom ut i offpisten. Eftersom våra barn fortfarande går i skolan är vi begränsade till att åka på deras lov och eftersom alla andra också vill åka under loven så var vi tvungna att boka vår resa redan i juli för att säkra ett boende. Det är svårt att veta hur snöläget ser ut nio månader innan och om vi hade haft “normala” mängder snö tror jag att vår upplevelse hade varit helt annorlunda. Nåväl, slut på gnället.
Liftsystemet
Eftersom det är ett relativt litet system med bara sex liftar och 31 markerade backar, och nästan alla bor på samma ställe, så är det föredömligt lite folk ute. Det längsta vi stod i kö var nog fem minuter, och då kom vi till liften vid enda serveringen i backen precis efter lunch. De flesta är dessutom här för att åka offpist, så de pistade backarna är väldigt fina under förmiddagen.
Trots mitt gnäll om att det inte låg någon lössnö i backarna så var det en väldigt härlig karaktär på snön som låg i backen. Man fick bra grepp på snön även i de brantaste partierna. Av de 31 backarna i systemet så är 16 rena offpist-slingor. Fyra av dessa, längst till höger på pistkartan, åkte vi aldrig eftersom man var tvungen att staka sig tillbaka. Dessa låg dessutom i Norge. Ja, det heter Riksgränsen av en anledning! Från Övre Stolliften såg man en mystisk skylt som vi var tvungna att kolla närmare på. Den visade att vi passerade gränsen till Norge. Och på baksidan stod det… Just det: vi krysset grensen til Sverige.
Det fanns också lite fina gula stenrösen här och där som visade var gränsen gick.
Överlag så var backarna väldigt roliga att åka i. De pistade backarna var fina, men de opistade var som en stor lekplats med många drop, där bergssidan bildade branta avsatser ner mot backen nedanför. En del var någon decimeter höga medan andra var några meter. Ja, det fanns naturligtvis högre drop också, men man vill ju inte resa hem i en kista. Just under liften fanns det också roliga naturliga halfpipes, hopp och allt möjligt skoj. Barnen var överlyckliga.
De offpist-backar som var precis ovanför hotellet hade namn som “Uffes vägg” och “Branten” och var lite utmanande om man inte är van att åka svart backe. Snötäcket var ändå helt okej, men man fick hålla ögonen öppna efter stenar. Även de brantare partierna hade dock bra snö, det var nästan aldrig isigt när man åkte ner.
Narvik
Tredje dagen åkte vi bussen till Narvik, Norge. Om man lade till trettio kronor på ett 6-dagars liftkort så fick man även åka skidor i Narvik och Björkliden, och hade man ett giltigt liftkort så fick man gratis skidbuss där emellan.
Första bussen gick ganska sent, först klockan 10 på morgonen, och jag var lite missnöjd att vi skulle missa de första två timmarna med skidåkning den dagen. Resan dit tog en timme, men när vi kom ut i backen vid 11-snåret så kändes det ändå helt okej att vi hade missat morgonen. Den stora gondolen upp till toppen var stängd, så vi hade i princip 2 ankarliftar och 2 backar att roa oss med under dagen.
I Narvik fanns det ännu mindre snö, och den som låg var nog mest konstgjord snö från snökanoner. Liften upp till toppen som var stängd var också den som tog en till restaurangen, vilket innebar att vi fick äta lunch inne i fiket. Våffla, toast eller nudlar. I botten av backen låg det en liten butik, men oj vad de kunde ta betalt. Ett sexpack öl kostade över 200 kronor, om man nu var sugen på det. Som sagt, det var nog lite gränshandel till Riksgränsen.
Narvik var väldigt vackert med fjordar och fina hus, men vi bokade faktiskt om hemresan från sista bussen 17:30 till den som gick 14:30. Då hade vi åkt alla backar och kände oss färdiga. Innan vi åkte hann vi se Falkor, den flygande hunden i Den oändliga historien. Han låg och sov i ett av bergsmassiven.
Björkliden
Två dagar senare var vi i Björkliden. Det var ett mysigt system, som hade något mer snö än Narvik. Lite fler pistade backar och en restaurang, Snöbaren, som serverade väldigt goda hamburgare. Vi försökte oss på att åka lite offpist här också, men det var mycket mer sten här än i Riksgränsen så efter ett åk så höll vi oss i pisten.
Vad kan man säga mer om Björkliden? Det fanns mycket björk här. Backarna var fina, snön i pisten var fin. Det fanns dessvärre ingen sittlift, så man blev lite trött i benen mot slutet av dagen. Bussen hit tog bara strax under halvtimmen, så det var bra. Vädret var fantastiskt. Det är säkert väldigt fint här när det finns lite mer snö!
En härlig vecka i Riksgränsen
Även om jag är förtjust i offpiståkning och hade önskat mer nysnö, så hade vi fantastisk tur med vädret åt andra hållet. Det var sol varje dag, och hälften av dagarna såg vi inte ett enda moln. Till och med hundarna hade solglasögon i Riksgränsen!
Vi var inne i någon servering och köpte varm choklad någon dag, men för det mesta åkte vi hem till lägenheten för att laga lunch. Sista kvällen gick vi på after ski på altanen utanför baren Grönan. Ett liveband spelade och det var ganska härlig stämning, åtminstone till solen gick ner över bergskanten och det blev kallt.
På det hela taget en väldigt lyckad vecka och trots att man har åkt alla backar i systemet vid det här laget så skulle jag gärna vilja åka hit igen när det är “som vanligt” med mycket lössnö. Då tror jag att det är fantastiskt.
Åh, just det, vi fick även se lite norrsken. Jag hade hoppats att det skulle vara mer norrsken så att det liksom lyser grönt så man ser det med blotta ögat, men det här såg mer ut som ett molntäcke när man tittade på det. Genom kameralinsen är det däremot spektakulärt!
