Mänskliga behov enligt Maslow – Har du för små problem?

Jag kom precis hem från en fantastisk skidresa med mina vänner. Men det fanns mycket att klaga på!: Wifi:t på flygplanet var lite dåligt, mina skidglasögon var lite för ljusa så jag fick kisa när solen lyste och dessutom kunde jag inte låsa upp telefonen! iPhone kände inte igen mig med skidglasögonen på, så jag var tvungen att ta av dem eller knappa in min kod manuellt. Dessutom var en av motorvägarna avstängd så det tog nästan en timme längre att köra till vår lägenhet från flygplatsen och ibland fick vi stå i kö till liften i nästan fem minuter. Hur ska jag kunna njuta av min semester när dessa grundliga mänskliga behov inte blir uppfyllda!?

Är det bara jag som har tänkt på att de problem man har i vardagen kanske inte är så stora egentligen? Att människor stör sig på småsaker för att de kanske inte har så mycket annat att lägga sin energi på? Vi lever i en tid och ett land där de flesta av oss har det materiellt bättre än någon annan generation före oss. Ändå verkar vi vara mer stressade, oroliga och – vågar jag säga det? – lättkränkta än någonsin. Hur går det ihop? 

Behovstrappan

Enligt Abraham Maslow är människan som vilket djur som helst. Han menar att våra drivkrafter inte är slumpmässiga, utan istället är prydligt ordnade i en hierarki där vissa behov är viktigare än andra. Enligt Maslow så har man vid varje givet tillfälle ett huvudmål som man vill åstadkomma och det är det steget i listan som är längst ner som man ännu inte har uppfyllt. Därav brukar man ranka de mänskliga behoven som en trappa, man måste börja långt ner och sedan gå uppåt.

Så fort ett dominerande behov är någorlunda tillfredsställt, upphör det att vara vår huvudsakliga drivkraft. Istället stiger omedelbart nästa steg i trappan; ett nytt behov upp till ytan och tar över som kommandocentral för våra tankar, känslor och beteenden. På detta sätt utvecklas människan genom fem distinkta nivåer.

Fysiologiska behov

Högst upp på prioriteringslistan, det första steget i trappan, handlar om våra fysiologiska överlevnadsbehov som hunger, törst och sömn. Om en människa befinner sig i ett extremt tillstånd där hon saknar allt, kommer jakten på mat att fullständigt ta över hennes medvetande. En människa som alltid är hungrig kan inte tänka sig något bättre än att få vara mätt. För den som svälter är saker som frihet, kärlek eller filosofi helt oviktiga.

I Sverige har vi inte haft problem med svält sedan mitten av 1800-talet, och vi har haft tillgång till all mat vi har velat köpa i princip sedan andra världskriget tog slut. Men runt om i världen är det 730 miljoner människor som lever i hunger enligt FN [3], varav 363 miljoner människor lever i akut svält enligt deras livsmedelsprogram, WFP [4]. Och enligt SIDA [5] saknar 2.2 miljarder människor rent och säkert dricksvatten.

Vi som har haft turen att födas i ett modernt samhälle, vars kultur är utformad för att förhindra just extrem svält, drivs sällan av dessa akuta överlevnadsinstinkter. När magen väl är mätt i stort sett varje dag, öppnas dörren för nästa nivå.

Trygghetsbehoven

Kärlek och gemenskap

När vi är både mätta och trygga börjar vi plötsligt att känna av ensamheten, och kärleks- och samhörighetsbehoven vaknar till liv. Nu skriker vårt inre efter vänner, en romantisk partner, barn eller en tydlig plats i en gemenskap. Vi strävar med enorm kraft efter att få tillhöra en grupp och är villiga att arbeta hårt för denna sociala acceptans. Maslow betonar att det handlar om att både ge och få kärlek, och han menar att otillfredsställda behov på just denna nivå är den absolut vanligaste kärnan i psykisk ohälsa och relationsproblem i vårt samhälle.

Behovet av uppskattning

Med kärleken på plats i livet riktas vår uppmärksamhet kring mänskliga behov inåt och uppåt mot självkänsla och uppskattning. Det här fjärde steget i behovstrappan bygger på två pelare: För det första vill vi känna en inre styrka och oberoende genom att bemästra saker och känna oss kompetenta. För det andra behöver vi känna att andra ser vårt värde, vilket tar sig uttryck i en önskan om status, prestige, uppmärksamhet och respekt från vår omgivning. När det här behovet är tillfredsställt känner vi oss självsäkra och nödvändiga för världen, men om vi nekas bekräftelse riskerar vi att drabbas av djupa känslor av underlägsenhet, svaghet och maktlöshet.

Självförverkligande

Ja, då står man där. Man är mätt, trygg, älskad och respekterad, men ändå är man inte riktigt nöjd. Nu kommer en gnagande känsla av rastlöshet att krypa sig på, en känsla av att man inte ägnar sig åt det man innerst inne är ämnad för. Detta är hierarkins slutgiltiga topp: behovet av självförverkligande.

Maslow sammanfattar detta kärnfullt: “Vad en människa kan vara, måste hon vara”. Det handlar om en stark inre strävan efter att nå sin fulla potential och bli allt det man är kapabel att bli. Hur det här ser ut varierar från person till person. För en människa kan det handla om att bli den perfekta föräldern, för en annan om idrottsprestationer, och för en tredje om att skapa konst eller uppfinningar. Det är på denna nivå som människans unika, hälsosamma kreativitet blommar ut som allra mest.

Det finns de som har argumenterat emot Maslovs trappa och säger att det inte finns någon speciell ordning att gå stegen i. Motståndare pekar på att alla mänskliga behov är lika stora och inte behöver tillgodoses i en given ordning. Jag lutar nog ändå åt att mat och boende känns lite viktigare än självförverkligande. Testa själv att sitta i ett viktigt möte om din självförverkligande karriär när du är akut kissnödig, så märker du snabbt vilken nivå som vinner.

Hur stora problem har du egentligen?

Jag vet inte var på trappan du befinner dig, men eftersom du läser det här verkar det i alla fall som att du har råd med en telefon eller dator. Du har uppenbarligen lyckats få tag i ström till den och jag misstänker att du inte har tagit fram din enhet ute i regnet så du har säkert någon form av tak över huvudet. Jag är glad för din skull!

När din kropp inte längre behöver oroa sig för var nästa måltid ska komma ifrån, får hjärnan plötsligt en massa ledig tid och energi. Och din hjärna är en problem-lösande maskin. Om den inte har några riktiga problem att lösa, som att överleva dagen, kommer den att uppfinna nya.

Det blir som när jag kom ner från ett fantastiskt åk i alperna där skidorna skvätte perfekt snö upp mot solljuset. Jag kom ner till liften och såg att det står, säkert 50 personer i kön framför mig. 50 personer! Det innebär att jag måste lägga flera minuter av min dyrbara tid på att stå i kö. Snacka om en livsomvälvande situation! Denna liftkö förvandlades till mitt nya “problem”, och det kändes lika allvarligt för mig just då som att någon annan inte får mat på bordet. Nästan. Typ.

Det är också detta som gör att när man flyttat in i det där nya huset som man har drömt om så länge och har bott där en månad så börjar man se en massa sprickor i fasaden. Lister som sitter snett, någon fläck på en bänk som inte går bort. De mänskliga behoven inkluderar tydligen att hitta nya problem när det inte finns några!

Självförverkligande är nog så jobbigt

Jag vill inte förminska dina problem, men jag tror att problemen blir exakt så stora som du låter dem bli oavsett hur allvarliga de egentligen är. Om vi bortser från de allra första stegen i behovstrappan där man faktiskt mår fysiskt dåligt när man inte får mat eller rent vatten så tror jag att man själv bestämmer hur stor en utmaning är i livet.

Eftersom våra hjärnor är anpassade för att utvärdera information genom att jämföra den med allting runt omkring oss, får vi mycket svårt att uppfatta när saker och ting faktiskt blir bättre. I takt med att moderna samhällen framgångsrikt minskar allvarliga problem som våld eller extrem fattigdom, så vill människan inkludera allt mildare företeelser i vad man ser för exempel kring dessa problem. Detta kan förklara varför en majoritet av människor upplever att världen blir sämre, trots att objektiv data visar på enorma historiska framsteg. Även välmenande organisationer kan därmed ha svårt att se frukten av sitt arbete, eftersom de ständigt sänker tröskeln för vad som anses vara ett problem i takt med att de ursprungliga problemen faktiskt försvinner.

Den kognitiva modellen

Inom kognitiv beteendeterapi (KBT) talar man om den kognitiva modellen. Tanken är att vi inte reagerar på verkligheten som den är, utan på vår tolkning av den. Tänk dig följande scenario. Din chef skickar ett kort meddelande till dig via Teams. “Kan vi ses klockan 14:00?”. Vad händer nu?

Det är du själv som tolkar situationen. Om vi lever i ett tryggt samhälle (Maslows nedre steg är säkrade), tenderar våra tankar att börja tolka små avvikelser som stora hot. En “kränkning” är i grunden en tolkning där vi har bestämt att en händelse är ett angrepp på vår person, snarare än bara en händelse.

Genom att bli medveten om sina tolkningar kan man utöva det som kallas kognitiv omstrukturering; att aktivt ifrågasätta om en lång liftkö verkligen är en katastrof eller bara några minuters extra väntetid.

Sedan kan man ju fråga sig vad som händer om man faktiskt blir uppsagd. I det första fallet har du gruvat dig för det och får rätt. Då kan man argumentera för att du har blivit uppsagd två gånger. En gång (eller hundratals gånger) i fantasin och en gång i verkligheten. I det andra fallet har du i alla fall varit lycklig fram till klockan 14.

Tacksamhet som ett aktivt verktyg

Nu ska vi vända det här till någonting positivt, för det är faktiskt fantastiska nyheter.

Att vi överhuvudtaget har tid och energi att känna efter, bli kränkta eller fundera över vår potential är ett kvitto på att vi har det otroligt bra. Det är ett lyxproblem i ordets rätta bemärkelse. Vi har vunnit det geografiska och historiska lotteriet. Att du har lyckats bli född i (eller inflyttad till) Sverige precis just nu är som att vinna på V75. Vi har aldrig haft det så bra som nu, och trots orosmoln och populism så lever vi i en fantastisk tid.

Istället för att se lättkränktheten som ett personlighetsfel hos “andra”, kan vi se det som en biologisk biverkning av välstånd. Och i allt detta kan vi istället känna tacksamhet.

Tacksamhet är inte bara ett luddigt “feel-good”-begrepp. Det är en aktiv handling där du påminner din hjärna om att fundamentet i din trappa står stadigt. När du aktivt tänker: “Jag har mat, jag har tak över huvudet, jag är trygg”, så omprogrammerar du din hjärna att sluta se problemen utan istället njuta av möjligheterna. Det ger dig ett mentalt lugn.

Slutsats

Vi kan inte ändra på våra mänskliga behov eller på hur vår hjärna fungerar, oavsett om vi väljer att förklara dem via Maslows trappa eller på något annat sätt. Däremot kan vi ändra på hur vi tar hand om oss själva.

Mitt budskap till dig är detta: Sluta se din fysiska hälsa som någonting separat från ditt mentala välmående.

• Se till att du får 7-9 timmar sömn per natt.
• Se till att du ger din kropp rätt näring genom bra mat, eller kanske med hjälp av ett välvalt Magnesium eller Vitamin B-komplex för att stötta nervsystemet.
• Se till att du rör på dig regelbundet.

När du har koll på din grundhälsa, får du det mentala överskottet som krävs för att se förbi småsaker och istället njuta av utsikten från toppen av trappan. Och kanske kommer även du att svepa ner för skidbacken och njuta av några minuters vila i liftkön innan det är dags för nästa fantastiska åk.

Källor

1. UNDP – 2025 Global Multidimensional Poverty Index
2. Classics in the History of Psychology – A Theory of Human Motivation
3. Röda korset – Hungersnöd och svår matbrist i världen
4. WFP – A global food crisis
5. SIDA – vatten och sanitet
6. Harvard – Prevalence-induced concept change in human judgement