Årets semesterresa gick till Guadeloupe, en liten ö i karibiska Västindien. Vi fick ett par härliga veckor i 32°C värme och efter att ha hyrt en liten Suzuki Swift så tror jag att vi har utforskat det mesta av ön. Jag kan rekommendera dig att åka dit. Vi var där i nästan tre veckor, men jag kände mig ganska färdig efter 15 dagar. Häng med så ska jag berätta om vår resa!
Innehåll
Flyget dit
Man brukar säga att resan är en del av målet, och i vårt fall var det verkligen så. För något år sedan bytte jag kreditkort till ett sådant som samlar SAS EuroBonus så fort man köper någonting, och nu hade vi äntligen tillräckligt mycket poäng för att få flyga en långresa i Business class. Detta är någonting jag har drömt om länge och resan levde verkligen upp till förväntningarna. Vi flög i “vanliga” flygsäten till Paris, men när vi väl kom dit så fick vi sitta i stora härliga säten som gick att fälla så att man låg ner medan man flög.
Redan innan planet lyfte så serverades man champagne och därefter så dukades det upp fin mat, tre rätter på vita dukar. Nedan ser ni förrätten. Det var verkligen lyxigt. När vi kom fram till Karibien efter lite drygt 8 timmar så kände man nästan att man skulle vilja sitta kvar en stund till!
Lägenheten
Guadeloupe består av två öar, kan man säga, även om de sitter ihop i mitten. Längst österut ligger Grande-Terre, som mest består av kalksten. Här är stränderna vita och sådär karibiskt fina med palmer. Denna delen av ön är ganska platt. Den västra sidan, Basse-Terre, är istället en vulkanisk ö, med allt vad det innebär. Svarta lavastränder, regnskogar och ett kuperat landskap.
Vi bodde väldig lång västerut på den högra ön. Det tog ungefär en timme att ta sig dit med taxi. En smartare människa hade kanske bokat en hyrbil på flygplatsen, eftersom taxiresan kostade som en fjärdedels bilhyra för två veckor, men då hade den smarta människan inte kunnat dricka sig otörstig på champagne på flygplanet.
Vi hade bokat en liten lägenhet med utsikt över havet via Booking.com. Eftersom vi var ute i ganska god tid, se budgetsemester – så kan man resa billigt, så blev det ganska prisvärt.
Den franska delstaten Guadeloupe
Lustig nog är Guadeloupe en delstat i Frankrike, så rent tekniskt sett så är det med i EU. Detta innebär att man kan betala med Euro, att ens sjukförsäkringskort gäller och att man ringer och surfar gratis med sin mobiltelefon. Det är fantastiskt!
Det innebär också att franska regler gäller och det finns även en minimumlön som är satt av EU, vilken ligger på 1400€ i månaden. Detta i sin tur betyder att den där billiga arbetskraften som fanns tidigare, när lägenheten byggdes, inte längre fanns att få tag på. Det fanns flera fina byggnader runt omkring vårt område som man helt enkelt inte hade haft råd att låta någon ta hand om sedan EU-lönerna infördes, vilket gjorde att det var många förfallna byggnader, inte bara i vårt område utan på hela ön.
Fransmännen har ägt Guadeloupe sedan slutet av 1700-talet, och det fanns ett mycket intressant museum om slavhandeln som pågick fram till mitten av 1800-talet. Hade man varit lite skickligare på franska så hade museet varit ännu mer intressant. Trots att man redan då visste bättre användes miljögiftet Klordekon mellan 1972 och 1993 på deras bananodlingar för att bekämpa en skalbagge. Giftet ligger kvar i marken i flera hundra år vilket gör att den bördigaste marken är obrukbar.
Detta i sin tur gör att nästan all mat är importerad, främst från Frankrike. Visste du att ett flygplan i den storleksklassen som flyger mellan kontinenterna kan ta med 20-25 ton varor, utöver passagerarna och deras bagage? Varje dag kommer mellan fyra och sex flygplan från Paris till Guadeloupe och tillsammans tar de med sig runt 25 ton färsk mat. Det känns väldigt märkligt att komma in i snabbköpet och se köttdisken digna av importerade fläskfiléer från Frankrike.
Flora och Fauna
Vi besökte bland annat Guadeloupe Zoo som var byggt i en ganska liten park, men de hade byggt upp det väldigt fint med trägångar i regnskogsmiljö, vilket gjorde att det upplevdes som mycket större. Här såg vi både svarta och bruna jaguarer, röda pandor, sköldpaddor, ormar, papegojor och mängder med apor. Ungefär halvvägs in kom man in i en höghöjdsbana där de hade byggt upp hängbroar 25 meter över marken.
Vi fick tipset att vara där när de öppnade klockan 9, vilket gjorde att vi inte behövde trängas på hängbroarna utan kunde gå där i vår egen takt. Det var jätteroligt, och hela parken var väl värd ett besök. Man gick igenom den på ungefär en och en halv timme, vilket kändes lagom.
En annan dag besökte vi den botaniska trädgården som visade upp de lokala växterna som fanns på ön. Även denna park tog ungefär en och en halv timme att gå igenom och det bjöds på många fina vyer över växtlighet och blommor samt några olika fåglar som fanns på ön. För den som inte ville gå runt gick det också ett litet tåg genom parken som man kunde åka med.
Romdrinkar och vulkaner.
Ön har också ett par romdestillerier, och vi besökte den som låg närmast oss, Damoiseau. Där fick man ta en rundtur i fabriken och titta på hur man framställer rom. Processen är att man pressar ur all vätska ur sockerrör som sedan jäser i stora kar i 24 timmar, varpå man värmer upp den alkoholhaltiga drycken så att alkoholen som har en lägre kokpunkt än vatten förångas. Ångan samlas in och kyls ner så att det blir vätska igen och där har man rommen.
Rommen är från början vit, men man kan lagra den på ekfat så blir den brun. Varje år förångas ungefär 10 % av rommen i faten och därför måste man offra var tionde tunna varje år för att fylla upp de andra nio för att det inte ska vara luft i tunnan. Det är därför lagrad rom är dyrare än “färsk”. Damoiseau producerar åtta miljoner liter varje år, men i år hade det varit torka så de hade fått slut på sockerrör en månad tidigare än vanligt. Efter rundturen fick man provsmaka lite olika sorter, och här hittade vi semesterns enda svensk som också var med på rundturen.
Vulkanen på ön heter La Grande Soufrière, eller den stora svavelhöjden på svenska. Enligt Google skulle det vara en lätt promenad på två timmar. Pyttsan! Det var en väldigt brant promenad men i en väldigt häftig miljö. Det var som en regnskog tagen direkt ur Jurassic Park. Början av leden var fint stensatt och fast det lutade var det bara halvbrant. När vi kommit ungefär halvvägs började det bli riktigt brant, på sina ställen fick man gå på alla fyra för att inte dratta omkull, och samtidigt började det blåsa.
Jag var inte riktigt klädd för det här äventyret. Det var ungefär 16°C på toppen, dimmigt och snålblåst. Tipset var även här att vara ute tidigt på morgonen eftersom det tydligen oftast blåste in moln på förmiddagen som låg kvar hela dagen. Vi var ute ganska tidigt på andra utflykter under resten av veckan, men vi lyckades faktiskt aldrig se vulkanens topp utan moln på sig. Vi tog lite bilder och sedan gick vi ner igen.
På tal om romdrinkar. Vi gav verkligen romdrinkarna en chans. Jag menar, Karibien, det är ju där rommen uppfanns på 1600-talet! Från början gav man betesdjuren saften från sockerrören som mat. Men saften jäste i värmen och korna började vingla ute på åkrarna. Då tänkte bönderna att det där vill vi också göra, och så var rommen uppfunnen.
Men det är någonting med smaken som inte tilltalar mig. Vi köpte en lagrad rom och en smaksatt rom med passionsfrukter i som vi försökte göra drinkar av i lägenheten, men trots stor uppfinningsrikedom med juicer, frukter och olika sorters läsk så lyckade vi inte få bort den där distinkta smaken av rom. Romdrinkar, nej tack.
Annat att göra
Det fanns fina stränder på ön, men ofta var de täckta av Sargassotång. Denna tång är brun och illaluktande och fram till 2010 höll det sig i Sargassohavet norr om Karibien och var ett bra skydd för djurlivet som levde där. År 2011 gjorde klimatförändringar och övergödning från Amazonas att tången började föröka sig och söka sig söderut och nu låg det i stora bruna klasar vid stränderna. Om det får ligga mer än 24 timmar i värmen så börjar det ruttna, och då bildas det farliga svavelgaser som luktar… ja, prutt, helt enkelt.
Vinden låg nästan alltid i västlig riktning, så vissa stränder hamnade naturligt i lä och där blåste det inte in någon tång. Dessa stränder var precis sådär härligt tropiska med palmer som man tänker sig att Karibien ska vara. På stranden precis nedanför oss hade de en anställd som gick och sopade upp tången varje morgon. Jag försökte lista ut var de gjorde av all tång sedan, men jag kom aldrig fram till något.
Jag hade givetvis med mig en extra väska med ett urval av våra produkter i, och sprang runt och fotograferade i alla de fina miljöerna, till min frus stora nöje. Hon har ett stort antal bilder på mig som ligger och krälar på alla fyra framför olika burkar med kosttillskott i spektakulära miljöer.
Det fanns många roliga utflykter att boka. Vi var på så kallad canyoning, där man gick nedåt i en flodfåra och fick fira sig ner för de branta partierna i rep och sele, eller helt enkelt hoppa ner sex meter längs ett vattenfall. Det var jättekul. Snorklingsutflykterna struntade vi däremot i. Istället åkte vi till sportaffären och köpte en varsin snorkel. Vattnet var klart och fint och vi såg många exotiska, färglada fiskar och fick dessutom snorkla med jättesköldpaddor. Häftigt!
En annan dag gick jag en wingfoilkurs, en slags windsurfing där man höll i seglet själv. Det gick oväntat bra, men det blåste nog lite för lite just den dagen, så jag fick aldrig riktigt upp farten. Men detta kan jag tänka mig att göra igen!
Trygghet i Guadeloupe
Under vår vistelse på ön blev vi faktiskt bara bestulna två gånger. Båda gångerna var det den tjuvaktige tvättbjörnen som bodde i närheten som kom in och snodde vår mat. Två påsar nudlar och två bananer blev stöldgodset.
I övrigt kände vi oss alltid trygga på ön. Folk var vänliga och artiga. Ett fåtal gånger blev vi tillfrågade om pengar från tiggare på gatan, men det var inte någon som blev påflugen eller försökte tvinga på oss souvenirer som man kan uppleva i andra länder. Människor var hjälpsamma och alla hälsade artigt på oss när vi var ute.
Det var inte alla som förstod engelska, men med några ord franska och med peka och vifta så gick det ganska bra. De tog kort i stort sett överallt, men mindre summor, som när man köpte en baguette, ville de gärna ha kontant, precis som hemma. Mobiltäckningen var sådär utanför städerna och trots att vi hade fri surf var det sällan vi hade något annat än 3G.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är väl värt att besöka Guadeloupe, men jag tror inte att jag kommer åka tillbaka. Jag tror att vi har sett det mesta!
