Jag har under många år arbetat som IT-konsult. En av de saker jag uppskattar mest i den rollen är att man vart tredje år kan unna sig en kontrollerad identitetskris. För mig är det nämligen en av de största förmånerna med yrket. När ett uppdrag tar slut får man lämna ryggsäcken med gamla problem bakom sig och börja om på ett oskrivet blad. Respekt till dig som trivs länge på samma ställe, men själv får jag en kick av cykeln där man kliver in i en ny bransch, bemästrar ny teknik och sedan, lagom till att man hinner tröttna, får göra en total systemåterställning.
Det absolut härligaste med att börja ett nytt jobb är friheten att själv få bestämma vem man vill vara. När ingen känner dig har du ett gyllene tillfälle att medvetet skapa om bilden av dig själv. Vill du gå från den tysta specialisten till den utåtagerande ledaren? Byta ut slipsen mot hårdrockströja, sjunga högt medan du jobbar eller börja kasta in coola engelska fraser i varannan mening? När ingen vet hur du brukar agera, genomföra ditt arbete, hur du klär dig eller hur du tar dig an ett nytt rum så har du ett gyllene tillfälle att skapa om bilden av dig själv!
Innehåll
Rollspel
Det kan kännas fånigt, som att spela teater och vara oäkta, men faktum är att du redan nu spelar en massa olika roller utan att tänka på det.
Du har din yrkesroll där du är professionell, löser dina uppgifter i en prioriteringsordning som gynnar din arbetsplats och hanterar människor som du egentligen har lite svårt för. Du dyker upp på de möten du förväntas dyka upp på, pratar intresserat (om än ibland på låtsas) med kollegorna om vad de gjort under helgen och har ett väldigt städat yttre. Ditt mål här är förmodligen att så många som möjligt ska uppskatta det du gör, kanske helst cheferna för din befordrans skull, men även kollegor för att ni ska kunna skapa trivsel på jobbet.
När du kommer hem tar du av dig din yrkeshatt och plockar fram din hemmaperson. På med mysbyxor och tofflor. Om du har en make eller hustru hemma kanske ni pratar om hur tråkigt eller roligt jobbet är. Yrkesfasaden är släppt och man pratar lättsamt med varandra. Samtidigt finns det saker man inte kan säga till sin respektive heller. Här har du en annan relation än mot din kollega. Målsättningen med den här relationen är troligen att vardagen ska flyta på, att ni ska ha en lugn och trygg samvaro på dagarna och förhoppningsvis kunna mysa lite tillsammans på kvällarna.
Om du har barn så har du en tredje roll att spela. Här gäller det att kunna uppfostra barnen och forma dem med kärlek till en person som du tror har störst möjligheter att lyckas i livet. Detta är en fin balansgång eftersom du vill vara deras bästa vän och hela tiden vara vid deras sida, samtidigt som du vill att de ska bli självständiga och ha egna vänner. Du vill hjälpa dem och få dem att lyftas, men de pekpinnar och instruktioner du lägger fram måste komma fram som små puffar i rätt riktning, annars kommer det att smälla tillbaka. Och hjälpen får inte vara för stor för då lär de sig inte att själva hantera livets utmaningar.
Om dina föräldrar fortfarande är vid liv så har du ännu en roll att spela. Du kommer alltid vara deras barn, och relationen mellan syskon i en syskonskara är som den förmodligen alltid varit. Lillebror, storasyster och mellanbarnet kommer i mångt och mycket alltid vara kvar i sina gamla roller, fastän de passerat 50-strecket.
Och så har du dina vänner. Om du har förmånen att hålla kvar dina riktigt gamla vänner så märker du att man kommer tillbaka till perioden då man lärde känna varandra de gånger man träffas. När ett större gäng träffas på en klassåterträff blir det nästan komiskt hur allting blir som det var då. Bland kompisar kan man förhoppningsvis visa sitt mest rätta jag, för riktig vänskap tillåter att man testar gränserna en smula.
Så det här med att du spelar roller. Ja, det gör du redan. När gränserna börjar suddas ut eller när rollerna blir för långt ifrån varandra är det också lätt att hamna i något av en identitetskris.
Även om alla rollerna är du så kan du inte ta föräldrarollen till jobbet. “Nämen vilken fin presentation du har gjort, chefen. Vad duuuuktig du är, gullet! Den ska jag sätta på kylskåpet”, på samma sätt som du inte kan ta kompisrollen till barnen. “Ibland undrar jag varför vi skaffade barn egentligen. Man är ju bara en vandrande bankomat och chaufför utan ett eget liv. Gud, vad skönt det vore att vara singel i en vecka. Sov gott nu, lilla vän! Ses imorgon.”
Vem vill du vara?
Om man har tur eller skicklighet så lyckas man få in en veckas ledigt mellan två uppdrag eller jobb. Det är ett av de få tillfällen man kan njuta av att vara arbetslös. Luta sig tillbaka, andas, inse att man aldrig mer behöver lösa problemet med skrivaren, skälla om lämnade kaffekoppar på diskbänken eller bli förminskad av chefen. I alla fall inte på den arbetsplatsen. Sedan njuter man av spänningen och förväntan kring det nya arbetsuppdraget. Kommer jag att klara av det? Såklart!
Under de här dagarna mellan uppdrag har du chansen att stanna upp. Istället för att drabbas av en oplanerad identitetskris mitt i nästa projekt, använder du tiden till en sprintplanering och en retrospective för att medvetet välja din nästa roll.
Inom programmeringen så jobbar man ofta i sprintar enligt scrum-metodiken (wiki). Under några veckor eller månader jobbar man fokuserat på ett mål; den här perioden ska vi ta fram en lösning för betalningstjänster eller den här perioden ska vi bygga en ny inloggningssida. Man börjar alltid varje sprint med att gå igenom vad man vill göra, hur man ska göra det och hur lång tid man behöver. Efter att sprinten är slut har man en retrospective, en återblick, där man går igenom vad man faktiskt gjorde och varför det tog dubbelt så lång tid mot vad man hade trott.
Jag brukar ta en liten stund för sprintplanering och retrospective mellan jobb också. Även om du inte får mer än en helg ledigt mellan dina gamla och nya arbetsuppgifter, som ju även kan vara inom företaget, rekommenderar jag dig att du också gör det.
Vad har fungerat bra i ditt förra jobb och varför? Vad har du själv gjort för att förändra de situationer som du inte tyckte blev så bra? Vad har du gjort som har skapat de situationer som blev väldigt bra? Hur har du disponerat din tid? Är det rimligt att lägga 3 timmar om dagen på att läsa mejl? Är det rimligt att sitta i möten där du inte bidrar? Vad ger energi, och vad tar energi? Vilka tre saker tar du med dig som någonting positivt och vilka tre saker vill du förändra?
Sedan börjar du sprintplanera nästa jobb. Vem vill du vara där? Hur förvandlar du din identitetskris till en identitetsvinst? Vilka egenskaper vill jag ska vara mina mest framträdande nu? Hur vill jag kommunicera för att skapa bäst värde i just det här teamet? Vilka gamla arbetsmönster vill jag lämna kvar i den där ryggsäcken? Hur kan jag tillfredsställa mina behov om självförverkligande?
Hur vill du uppfattas den här gången? Som den strategiska lyssnaren? Den drivande innovatören? Den som alltid sprider positiv energi?
Skriv ner det du kommer fram till. Det behöver inte vara perfekt från början, men skriv det på en sida i ett block där du har en tom sida till bakom. Läs igenom din anteckning igen efter 6 timmar och skriv om den på nästa sida där du ändrar de orden som inte riktigt stämmer. Upprepa detta nästa dag och efter tre dagar igen.
Fortsätt sedan att läsa från din lapp varje dag i några veckor medan du börjar det nya jobbet. Ur egen erfarenhet tar det ungefär en månad innan man faller på plats i sin nya roll på ett nytt jobb. Du har tid att finjustera din roll under den första perioden och uppdatera din egen rollbeskrivning utan att någon tycker det känns konstigt.
Identitetskris som möjlighet
Det är ur förnyelsen som man växer. En identitetskris betyder ofta att någonting skaver. Det är någonting som är fel. Men det är faktiskt bara du som kan göra någonting åt det. Det är du själv som väljer vem du vill vara.
Och det är inte så allvarligt. Ett uppdrag jag var på hade jag struken skjorta på mig varje dag. Nästa uppdrag körde jag hoodie och t-shirt. En identitetskris på jobbet behöver inte vara värre än vilka kläder man bär eller hur man har håret. Jag upplever inte att jag behandlades olika, men som programmerare bedöms man nog mer efter prestation än utseende. Jag är säker på att i styrelserum hade jag upplevts olika beroende på hur jag var klädd, men vilken version av mig tror du hade fungerat bäst där? Nedklädd är kanske inte alltid fel? Jag vet inte.
Våga ta ut svängarna. Det är ingen som gillar en tråkmåns. Och ha kul. Det är det viktigaste av allt!
