Som jag ser det har man fyra viktiga relationer i sitt liv. I stigande viktighetsordning handlar det om kollegor, vänner, familj och mot sig själv. Det är inte alltid lätt att bygga relationer som håller över flera år. Man måste ge och ta, våga lita på varandra och visa uppskattning. I den här guiden hade jag tänkt skriva lite om hur jag tänker kring var och en av dessa relationer, men texten blev så lång så att det får bli en följetong i stället.
I denna första del av serien så tittar vi på hur man bygger relationer med kollegorna.
Innehåll
Kollegor
Dina kollegor är en väldigt speciell sorts relation av tre anledningar. För det första är det förmodligen de människor som du spenderar mest tid med under vardagarna. Enligt en undersökning från American Time Use Survey [1] så lägger vi ungefär 3 timmar per dag i snitt på våra kollegor, men eftersom detta är utslaget på ett kalenderår så motsvarar det ungefär 5 timmar på en arbetsdag (beräknat på 220 arbetsdagar per år).
För det andra får du oftast inte välja dina kollegor själv. Du blir inkastad i en labyrint med ett trettiotal andra råttor och sedan förväntas du bygga en relation med människor som du i vanliga fall inte skulle ha umgåtts med. Har du tur så finns det en ledning som övervakar labyrinten och ser till att det finns ost som man kan samlas kring i form av fikapauser, kick-offer och ett klimat som gör att man kan bygga relationer även utanför mötesrummen.
Slutligen har dina kollegor förmodligen, och förhoppningsvis, väldigt olika bakgrunder. Om man ser till sociala medier så finns det någonting som man kallar för en filterbubbla. Facebook, TikTok, LinkedIn och Instagram vill att du ska spendera så mycket tid som möjligt på deras plattformar för att kunna mata dig med så mycket reklam som möjligt. Hur gör de det? Genom att visa dig exakt det som du vill se.
Gillar du söta katter kommer du få söta katter. När du har tittat på söta katter i några minuter kommer de slänga in en bild av en söt hund och mäta hur ditt skrollande förändras. Stannar du kvar på bilden av den söta hunden så vet de att de kan mata dig med mer hundar.
På jobbet finns det inga filterbubblor, förutom att ni kanske alla råkar vara säljare eller revisorer som delar en förkärlek för statistikskämt eller thaimat. Många människor med olika viljor och bakgrunder ska dra åt samma håll. Detta kan ge upphov till konflikter.
Normalfördelning
I statistiken pratar man ofta om normalfördelning, eller gausskurvan, som beskriver hur värden fördelar sig symmetriskt kring ett medelvärde. Om du tänker dig vilken egenskap som helst som har ett medelvärde, till exempel inkomst, intelligens, utseende eller storlek på hus så följer det ofta samma kurva. De allra flesta ligger ungefär i mitten. Om vi tar inkomst till exempel så ligger svenskarna på en medellön på 41 600 i månaden, som vi konstaterade i artikeln om buffertsparande.
Standardavvikelsen är en siffra som man kan räkna fram genom att man ser hur stor mängd som behövs för att 34 % av övriga människor ska rymmas i det spannet. Draget lite ur hatten är medianvärdet för disponibel inkomst år 2024 för Sverige 24 850 kronor i månaden enligt SCB. Den människa som var 30 % längre ner på löneskalan fick ut 16 500 och den som var 30 % upp fick ut 36 700. Den som var 30 % ner fick alltså ut 8 350 kronor mindre, medan den som var 30 % upp fick ut 11 850 kronor mer.
Standardavvikelsen på lönen ligger med andra ord på runt 10 000 kronor. Ja, det är ett dåligt exempel för att lönen är så skevfördelad, men det är ett enkelt sätt att förklara det på i och med att det finns statistik på detta.
Någonting som bättre följer normalfördelningen är intelligensen. En normal IQ ligger på 100, hälften av alla människor har högre IQ än så, medan hälften har lägre IQ (även om normalvärdet har ökat lite med tiden eftersom människan som art blir lite smartare). Standardavvikelsen på IQ är 15, vilket betyder att 68 % har en IQ som är i spannet 85-115. Ungefär 2,3 % har en IQ över 130 och lika många har en IQ under 70. För varje smart människa du känner finns det med andra ord någon som är lika korkad.
Kollegial kompatibilitet
Var vill jag komma med detta resonemang? Jo, jag tror att människor är kompatibla med varandra enligt en normalfördelning. Jag tror att du kommer överens med 68 % av dina kollegor på ett alldeles utmärkt sätt. De är liksom bara en del av jobbet och arbetet fortskrider med dessa. Sedan finns det 14 % som du liksom undviker vid kaffemaskinen. Dessa har du en känsla av att du har svårt att prata med, få gemensamma intressen och kanske väldigt skilda uppfattningar i möten. Det kan bli lite diskussioner, och detta är bra, eftersom du nödvändigtvis inte är perfekt själv.
På andra sidan har du de 14 % som du ser fram emot att prata med vid kaffemaskinen, kanske till den grad att du går och petar dem på axeln när det är dags att fylla på din kopp. Dessa människor är de som gör jobbet roligt och som man oftast pratar om när man nämner sina härliga kollegor. Om man bara kunde få in fler kollegor i den andra positiva standardavvikelsen!
I ändarna av kurvan har vi de väldigt intressanta människorna som blir våra vänner eller våra fiender. Jag har varit runt på ett antal jobb under åren och jag kan nog för varje jobb peka ut exakt vilka människor som tillhör den övre och den undre tredje standardavvikelsen. Dessa individer bär man med sig en hel livstid. Det är den skrävlande rövhatten som tycker så bra om sig själv och trycker ner alla andra människor. Det är paragrafryttaren som tycker att allting ska gå enligt instruktionsboken. Det är den socialt inkompetente medarbetaren som aldrig tvättar håret och alltid sätter sig vid ditt bord vid fikat.
Och så har vi de underbara människorna som man inte vill sluta prata med. Som man dröjer sig kvar en stund vid dörren för att prata med. Som man fortfarande skickar meddelanden till 20 år efter att man slutade jobba tillsammans för att man får syn på en fräsig funktion i Excel som man vet att båda hade tyckt om. Det är dessa 2,3 % av kollegorna som man verkligen vill jobba med!
Bygga relationer med kollegor
Hur gör man då för att bygga relationer med kollegorna? Ja, enligt min hypotes med normalfördelningen så kommer 68 % av relationerna lösa sig själva. De 14 % som du trivs med kommer du att njuta av och de översta 2,3 procenten kommer du att älska. Jag tror egentligen inte att du behöver några tips för dessa. Låt dem veta att du tycker om dem. Skoja, prata, njut.
Svårigheten ligger i de undre delarna av kurvan. Här är mitt tips att du inser att dessa människor är som de är av en anledning. De har haft andra förutsättningar än du. Andra uppväxter, en annan familjesituation och andra gener. Försök att fokusera på era olikheter och se dem som delar av ett pussel som du kan lägga. Ställ frågor om vad de har gjort tidigare, vad de vill åstadkomma framöver och vad de brinner för. Om du har tur lyckas du hitta en gemensam nämnare.
Jag jobbade med en tjej för några år sedan som jag hade lite svårt för. Hon var inte dålig på något sätt, men vi klickade liksom inte. Samma dag som hon slutade så gick jag bort till henne och sa adjö och frågade om vad hon hade för planer och tio minuter senare fick vi bryta samtalet eftersom jag skulle in på ett möte. Det visade sig att hon hade en massa intressant att säga och om hon hade jobbat kvar så hade hon garanterat flyttat upp åtminstone till övre delen av normalfördelningskurvan.
Den professionella delen av samtalen kan vara lite svårare. Du har en ståndpunkt, men din kollega har en diametralt motsatt åsikt. Här gäller det också att ta ett steg tillbaka och fundera på vad detta innebär. Kan du vara hundra procent säker på att du har rätt och att kollegan har fel? Det finns säkert tillfällen när detta stämmer, men oftast kanske det finns ett uns sanning i vad kollegan säger. Försök att sätta dig in i deras situation och ställ dig frågan varför de tycker så. Du kan också ställa dig frågan varför du tycker som du gör.
Slutligen kan du tänka att företaget har anställt både dig och kollegan för att de tror att ni kommer att göra ett bra jobb. Om den ena vill åt det ena hållet och den andra vill åt det andra hållet kanske ni tillsammans kan hitta den riktning som är bäst för företaget.
En kompromiss är en lösning som ingen är nöjd över, men kanske är det precis vad företaget behöver. Ta beslutet, gå vidare. Fastna framför allt inte i tron att dina argument är bäst och att kollegan har fel om du inte kan bevisa att så är fallet. Att gå och störa sig på kollegan efter mötet är en väldigt effektiv metod om du vill vantrivas på jobbet och ett dåligt sätt att bygga relationer.
Idioten
Nu har vi lärt oss hur vi handskas med 97,7 % av kollegorna. Nu är det bara idioten kvar. Hur gör man med sin antagonist på jobbet, den där motståndaren som man inte kan vara i samma rum som. Den som liksom suger i sig allt syre i rummet.
De människor som är på det här sättet är tyvärr oftast väldigt duktiga. Jag kanske talar för mig själv här, men jag har märkt att de mest kompetenta människorna på ett företag kommer undan med att vara arslen. Det beror troligtvis på att ingen har vågat säga till dem på skarpen och att företaget anser att de behöver personen för sin utveckling.
Jag tycker personligen att dålig attityd inte har på ett jobb att göra. Det är inte meningen att en person ska förstöra miljön för alla andra. Det kan kännas olustigt, men prata med chefen om detta, berätta att du har svårt för den här individen. Om tillräckligt många röster höjs så kommer företaget till slut behöva göra någonting.
Men ibland hjälper det inte hur mycket man säger. Ibland kanske det bara är du som har svårt för den här personen. Ibland kanske kollegan som du har svårt för faktiskt är din chef, eller ännu värre din chefs chef. Det finns nästan alltid en psykopat någonstans i ledningsposition på ett stort företag, eftersom det kan vara svårt att se skillnad mellan psykopati och effektivt ledarskap.
I det här fallet får man försöka göra det bästa av situationen. Om inte Muhammeds bil går till Mecka, får Muhammed mecka med bilen. Du kan prova knepet med att lära känna den här personen lite bättre också och se om ni har några gemensamma intressen. Testa lite olika metoder för att säga att du inte tycker om sättet du blir behandlad på. Olika människor har olika sätt att ta till sig information. Om kollegan är en sådan som ger direkt feedback (det kanske till och med är det du stör dig på) så kan du ge direkt feedback tillbaka. “När du säger så blir jag ledsen”. Det kan vara som att prata med ett barn ibland.
Om du har försökt att säga vad du tycker på några olika sätt och det inte ger något resultat, eller om du inte vågar säga vad du tycker. Vad kan du göra för att minska interaktionerna med den här personen? Behöver ni verkligen sitta i samma möten?
Kärlek och tacksamhet
Okej, det här låter lite flummigt, men en sak som du kan testa om ingenting annat fungerar som har hjälpt mig vid olika tillfällen är att tänka på den onde med kärlek och tacksamhet. Jag har skrivit förr att tacksamhet kan vara den bästa medicinen, och jag håller fast vid det även när det kommer till att bygga relationer med dumhuvuden.
Ta trettio sekunder varje dag, eller varje arbetsdag, kanske när du är på toaletten om det inte känns konstigt. Det är bra om du är på ett ställe där du är ensam. Slut ögonen, ta ett djupt andetag och försök få fram en bild av kollegan du inte tycker om på näthinnan. Försök sedan lägga allt negativt åt sidan för en liten stund och istället hitta en positiv sak du kan säga om den här personen. Kanske gör kollegan ett bra jobb. Kanske fick du hjälp med någonting en gång. Kanske bidrog den här personen till att ett projekt lyckades.
Sedan försöker du tänka att det säkert är någonting i personens bakgrund som har gjort att det är på det här sättet. Det är ytterst få människor som är genuint elaka. Någonstans i kollegans barndom har någonting hänt som gör att personen är på det här sättet. Kanske en uppväxt som har förstärkt fel egenskaper, kanske till och med ett allvarligt trauma. Försök att hitta lite medkänsla och när du har gjort den här övningen ett par veckor kanske du till och med kan försöka känna lite kärlek för den här människan.
Det kommer inte komma naturligt och det kommer att ta lång tid, men den här metoden har hjälpt mig att stå ut med märkliga kollegor. De vill dig inte illa, de har bara kommit till jobbet via en annan väg än den du tog. Våga önska dem lycka och glädje trots att de är dumma i huvudet så kommer du själv få ett bättre liv.
